I dessa tider.... En tröstedikt skriven den 17 mars av Astrid
I dessa tider av oro och ovisshet minns jag Dig. Du som är skönhet och styrka, I dess ädlaste form. Du som påstår Dig ha skapat livet, Och ha gett Ditt liv för människorna, Lovat att alltid vara nära. Du som en gång vandrade på jorden som oss, Och vet vad det är att lida. Du som inte lät Dig skrämmas, Utan valde att se sjukdomarna i ögonen, Och utmana dem. Du som påstås ha botat de sjuka, Och gett döda liv igen.
Vem är Du? Var är Du?
Jag är här, säger Du. Och jag är liv, menar Du. Människornas ljus.
Svårt att ta in säger jag, Vill du förklara mer?
Javisst, svarar Du, Men svaret kan kosta dig ditt liv, förklarar Du.
Ojdå, säger jag. Det låter skrämmande, tycker jag. Men Du verkar varm? Är Du lika ömsint som de säger?
Prova får du se.
Jag är rädd.
Var inte rädd. Jag går bredvid dig.
Men nöden, smärtan och lidandet då, Menar Du att det ska vara kvar?