Historik om Uppsala Baptistförsamling
Hösten 1861 bildas Baptistförsamlingen i Uppsala av nio personer.
Första tiden höll församlingen till i olika hem inne i Uppsala.
Församlingens första egna lokal stod färdigt 1 september, 1872.
Kapellet byggdes i hörnet av Dragarbrunnsgatan och Bangårdsgatan,
alltså på den plats som församlingens kyrka fortfarande finns.
Det första kapellet byggdes dock som ett provisorium.
Kapellet var välfyllt redan från början, även om medlemsantalet låg på 74 st. för år 1872.
Församlingen hade också startat söndagsskola 1869 och fick ganska snart många barn i den,
ca 200 barn hade man under de kommande 10 åren.
Medlemsantalet växte och när församlingen fyllde 20 år hade man passerat 200 strecket.
I februari 1885 revs kapellet och fick ge plats åt den nuvarande kyrkan som började användas i januari 1886,
men invigdes den 26 september samma år. Denna väldiga byggnad blev dock till en ekonomisk börda för församlingen
under många år.
Vid sekelskiftet var medlemsantalet 316 stycken. 1911 hade församlingen 567 medlemmar.
Då fanns det också 435 söndagsskolbarn och 330 medlemmar i den nystartade ungdomsföreningen.
Under denna tid kom också intresset för mission i andra länder att bli ett av församlingens kännetecken.
Det var en av församlingens egna medlemmar, Oskar Andersson, som blev pionjär i Kongo.
Efter honom följde många som blev missionärer på olika platser i världen.
Under hela perioden 1920 till 1970 hade församlingen en stabil verksamhet med många barn och ungdomsgrupper
och olika sång- och körverksamheter. Söndagsskolan var den mest omfattande med upp till 10 olika grupper
och över 500 söndagsskolbarn. Ett stort scoutliknande arbete startade på 1940 talet och kallades GK.
Från 1970 och framåt har församlingen, precis som kristenheten i Sverige i övrigt, fått känna på en tillbakagång.
Ett sätt att möta förändringarna var att starta en stadsdelskyrka i Valsätra. 1976 byggde församlingen en kyrka där.
Det ekumeniska tänkandet gjorde att 1983 bildades en egen fristående ekumenisk församling i Valsätra.
Första tiden höll församlingen till i olika hem inne i Uppsala.
Församlingens första egna lokal stod färdigt 1 september, 1872.
Kapellet byggdes i hörnet av Dragarbrunnsgatan och Bangårdsgatan,
alltså på den plats som församlingens kyrka fortfarande finns.
Det första kapellet byggdes dock som ett provisorium.
Kapellet var välfyllt redan från början, även om medlemsantalet låg på 74 st. för år 1872.
Församlingen hade också startat söndagsskola 1869 och fick ganska snart många barn i den,
ca 200 barn hade man under de kommande 10 åren.
Medlemsantalet växte och när församlingen fyllde 20 år hade man passerat 200 strecket.
I februari 1885 revs kapellet och fick ge plats åt den nuvarande kyrkan som började användas i januari 1886,
men invigdes den 26 september samma år. Denna väldiga byggnad blev dock till en ekonomisk börda för församlingen
under många år.
Vid sekelskiftet var medlemsantalet 316 stycken. 1911 hade församlingen 567 medlemmar.
Då fanns det också 435 söndagsskolbarn och 330 medlemmar i den nystartade ungdomsföreningen.
Under denna tid kom också intresset för mission i andra länder att bli ett av församlingens kännetecken.
Det var en av församlingens egna medlemmar, Oskar Andersson, som blev pionjär i Kongo.
Efter honom följde många som blev missionärer på olika platser i världen.
Under hela perioden 1920 till 1970 hade församlingen en stabil verksamhet med många barn och ungdomsgrupper
och olika sång- och körverksamheter. Söndagsskolan var den mest omfattande med upp till 10 olika grupper
och över 500 söndagsskolbarn. Ett stort scoutliknande arbete startade på 1940 talet och kallades GK.
Från 1970 och framåt har församlingen, precis som kristenheten i Sverige i övrigt, fått känna på en tillbakagång.
Ett sätt att möta förändringarna var att starta en stadsdelskyrka i Valsätra. 1976 byggde församlingen en kyrka där.
Det ekumeniska tänkandet gjorde att 1983 bildades en egen fristående ekumenisk församling i Valsätra.