En kort betraktelse inför ett nytt år

(från Nyårsgudstjänsten, 3 januari 2021, i Uppsala Baptistförsamling)

Vid nyår kan vi se både bakåt på det som varit, på det gamla, och framåt till det nya, det vi inte kan veta så mycket om ännu. Det är en tid då vi tänker på både gammalt och nytt, och på förändring och förnyelse. Men innan vi kommer in på det kan det vara värt att stanna upp inför några bibeltexter som påminner oss om det – eller snarare den – som inte förändras, den som består:

Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. (5 Mos 7:9)

Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. (Jak 1:17)

Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. … Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. (Heb 13:5b, 6, 8)

Samma tanke kommer till uttryck i en av sångerna i vår psalmbok:
Här växlar det av dagar, år,
av vinter, sommar, höst och vår,
och knappt är livets middagstid,
förrn aftonen tar vid.
Men Jesus är densamme än,
förblir och är min bäste vän.
Hans nåd av ingen växling vet,
den är av evighet.
(Psalmer och Sånger nr 555, Text: A Nilsson 1917)

Bibeln betonar gång på gång Guds oföränderlighet, hans trofasthet, att han är densamme igår, idag och i evighet. Men parallellt med det temat märker vi också ett annat spår i Bibeln: att den Gud vi tillhör är också en Gud som vill förändring och förnyelse – som vill ge oss nytt liv och nytt hopp, göra oss till en ny skapelse.

Temat om att skapa nytt löper genom hela Bibeln, från och med första Moseboken, som berättar hur Gud skapar himmel och jord – där det tidigare var öde, tomt och mörkt.

Till och med det som vi vet är bestående – Guds nåd – är samtidigt också ständigt nytt. Som vi läser i Klagovisorna (3:22–23):

Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny – stor är din trofasthet.

Tanken om förnyelse och dess betydelse kommer också psalmisten David in på (i Ps 40):
    
Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren.
 
Profeten Jesaja lyfter fram om och om igen att något nytt är på gång. Vi har redan hört orden från Jes 42:9:

Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt.
Innan det ännu spirat kungör jag det för er.

Och senare i Jesaja (64:16–18), i ett avsnitt som i Bibel 2000 har rubriken Löfte om förlåtelse och framtida lycka, skriver profeten så här:

De lidanden som varit är glömda, jag ser dem inte längre.
Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord.
Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på.
Nej, gläd er och jubla för evigt över det som jag skapar.

Även profeten Hesekiel (11:19–20) talar om Guds löfte om att förnya:

Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

Det här är löften som uttalades till Israels folk, men det är också löften som vi som kristna får ta till oss. Betoningen på Guds längtan efter att förnya sitt folk fortsätter genom hela Nya testamentet. I 2 Kor 5 (17–18) skriver Paulus:

Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom
Kristus …

Vi föds alltså in i ett nytt liv, blir en ny skapelse, redan när vi tar emot Jesus som vår Herre och Frälsare. Men den här förnyelsen är också en pågående process. Vi inbjuds att samarbeta med Gud, som i sin kärlek vill förvandla oss till allt större likhet med sin son Jesus. I Efesierbrevet (4:20b, 22–24) läser vi:

Ni har lärt känna Kristus … Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Och i Romarbrevet (12:1–2) skriver Paulus:

Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Vi uppmanas alltså att ”se till att vi förnyas” och att ”låta oss förvandlas” – dvs det är Gud som gör jobbet, men vi behöver vara villiga att låta honom göra det.

Det är en process som är tänkt att fortsätta genom hela livet – och som – hur otroligt det än kan låta – slutar med att vi faktiskt blir lika Jesus. Johannes skriver så här i sitt första brev (1 Joh 3:2):

Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

Allt detta kan ses som en förberedelse för den dag då det som utlovats av profeterna i Gamla testamentet går i uppfyllelse. Löften som tydligt bekräftas i Nya testamentets sista bok (Upp 21:1, 3–5):

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. … Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt."

Vi är ju inte där ännu, men det här nya året 2021 får vi var och en gå vidare i den process av förvandling och förnyelse som Gud vill åstadkomma hos oss. I en text inför Nyårsdagen i boken I dag är Guds dag skriver Wilfred Stinissen:

 ”Du får lita på att Gud ger dig nya möjligheter, visar nya vägar, ingjuter en ny längtan i dig. Det är något stort och vackert att ingenting i livet behöver vara stereotypt eller en upprepning av gamla mönster och klichéer.”

Och han fortsätter:

”Att Gud låter dig börja ett nytt år är en uppmaning till förnyelse. Han vill inte att du under det nya året lever som under det gamla. Han vill att du möter honom på nytt sätt, och likaså de människor han sänder i din väg.
Du är på väg mot ett allt rikare liv.”

Vi ber…

Himmelske Far,
Vi tackar dig för de här löftena om att du vill jobba vidare med oss även det här året, så att vi mer och mer förvandlas till det som du har tänkt att vi ska bli.

Vi ber om nåden att kunna öppna oss alltmer för ditt förnyande arbete i våra liv.

I din Sons, Jesu Kristi, namn ber vi.

Amen.

Martin Naylor
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)