Apostlagärningarna kapitel 18
Predikan 10 maj
Vi är fortfarande med Paulus och hans medarbetare vid deras andra missionsresa, ca år 50 efter Kristus. Paulus föredrog för evangeliets spridning stora städer. Han har precis lämnat Athen och är nu i Korinth.
Korinth, belägen mellan Egeiska havet i öster och Joniska havet i väster med två hamnar, var vid Paulus tid med ca 50 000 invånare en av romarrikets stora städer och huvudstad för den romerska provinsen Achaia. Korinth hade bland mycket annat två teatrar; en av dem rymde 18 000 åskådare.
En stor del av befolkningen var frigivna slavar från Rom. Staden pulserade av liv, med mycket handel och hantverk. Konkurrens, men också lyxliv och omoraliska seder präglade människorna. Korinth hade tempel för Afrodite, Poseidon och andra avgudar, med över 1000 tempelprostituerade.
Vers 1–3
Paulus träffade ett judiskt par, mannen Aquila och hans hustru Priscilla. De hade varit tvungna att lämna Rom p.g.a. kejsaren Claudius antijudiska befallning. Kejsaren ville inte ha några judar i Rom. De var tältmakare, samma yrke som Paulus hade. Han stannade hos dem och jobbade också tillsammans med dem i deras företag.
I många kyrkliga och frikyrkliga sammanhang betonar man vikten av att lämna sitt världsliga yrke när det gäller att tjäna Gud som predikant. Då är föredömena i Bibeln t ex Petrus, Johannes och Andreas som lämnade sina nät, sitt fiskeyrke, för att följa Jesus. Paulus visar här att ett världsligt yrke inte alls innebär ett hinder för att följa Guds kallelse som predikant om man prioriterar rätt.
Ett kyrkohistoriskt exempel är den pietistiska väckelsen bland den fattiga landsbygdsbefolkningen i de baltiska länderna Estland och Lettland under 1700-talet. Under den tiden förlorade Sverige detta område till Ryssland. Den baltiska lantbefolkningen, de flesta av dem livegna bönder, var fortfarande fast i hedendomen. Kristendomen, även Reformationen, hade bara nått dem i formell bemärkelse, om överhuvudtaget.
Att lantbefolkningen levde så fattigt, socialt men främst andligt, nådde herrnhutarna, en missionerande väckelserörelse från Tyskland med ursprung i dagens Tjeckien. De kom till Baltikum som hantverkare, lärare och läkare. Deras positiva rykte om gedigna yrkeskunskaper gjorde att områdets adel var välvilligt inställd till dem. De byggde hus, etablerade skolor och predikade samtidigt Evangeliet till de livegna bönderna.
Bara ett namn som exempel, Christian David, som var en skicklig timmerman men också predikant, själavinnare och församlingsbyggare. Han var den förste som lärde sig lettiska för att nå de här människorna.
Det finns mycket mera att berätta om honom och om herrnhutarna. Kanske har vi vid nästa kyrkkaffe inom en inte alltför lång framtid tillfälle att berätta om trons hjältar som Christian David.
Vers 4–11
Paulus missionsstrategi var att alltid först kontakta de lokala judarna. Detta gjorde han också här i Korinth. För judarna predikade han i deras synagoga: Vem Jesus är: Messias, Kristus och världens Frälsare.
Där mötte Paulus förr eller senare motstånd. Samtidigt kom alltid folk till tro på Jesus, vanligtvis judar och hedningar. De hedningarna kallades för de gudfruktiga, för de stod den judiska tron nära utan att de hade konverterat till judendomen.
Paulus tog alla de nyomvända Jesustroende till ett annat ställe, för att koncentrera sig helt på att predika Guds ord åt hedningarna.
Vers 8 berättar att även Crispus, synagogans föreståndare (ordförande), hade kommit till tro på Jesus, tillsammans med många andra korinthier.
För hedningarna predikade Paulus med betoning på: Vad Jesus har gjort för dem, för oss, på korset och vilka konsekvenser Jesu kärlek, död och uppståndelse har för dem och för oss. Alla hans brev i Nya Testamentet vittnar om detta, bland dem också de båda Korinthierbreven som han några år senare skrev från Efesos.
Verserna 9–10 berättar att Gud gillade Paulus arbete i Korinth. Han får ett tilltal från Gud om Guds beskydd och att Gud hade ett stort folk i Korinth.
Paulus stannade i Korinth i 1½ år. Bara i Efesos stannade han längre.
Folket i Korinth såg inte så fromt ut från början, de stolta korinthierna, upptagna med att konkurrera med varandra, upptagna med sina karriärer, med materialism, avgudadyrkan och sexuella utsvävningar. Det såg säkert hopplöst ut från början, men Paulus visste vem han trodde på och Gud var med honom. Resten är kyrkohistoria.
Vers 12–17
Verserna 12–17 handlar om motstånd mot Paulus och hans medarbetare för att stoppa spridningen av Guds Rike, men fienden misslyckas helt.
Gud hade ju lovat i vers 10: ”Jag är med dig, och ingen ska angripa dig och göra dig något ont.” Tack och lov, Gud håller sina löften!
Reflektion
Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. (Gal 2: 19b – 20)
Paulus radikala Jesusefterföljelse, hans radikala förebild för de nyfrälsta, hans effektiva lärjungaträning gav om och om de önskade resultaten. Gud var vid hans sida.
Paulus hade kunnat bekvämt vila i frälsningen av bara nåd, men han var medveten om att han hade ett uppdrag, att förkunna Guds ord för sin generation.
Är vårt ”jag” också korsfäst med Kristus? Är vi beroende av Kristus eller klarar vi oss ganska bra på egen hand? Håller vi den första kärleken brinnande?
Har inte också vi ett ansvar för vår generation?
Väntar inte Herren varje dag på oss? Jesus bor i ditt och mitt hjärta, men låter vi inte honom för många gångar vara ensam där?
Vers 18–21
Nu är Paulus på resande fot igen. Det går lite i sicksackkurs.
Han är en jude åt judarna, han tar del i deras seder, rakar sitt huvud och hade avlagt ett löfte. Vi vet med säkerhet att det för Paulus inte var en sak som var viktig för frälsningen, utan mera ett sätt att nå judiska människor.
Det gäller att möta människor i deras värld.
Först reser Paulus tillsammans med paret som han träffade i början av kapitel 18. Priscilla och Aquila har blivit hans medarbetare. De flesta av Paulus medarbetare börjar med Paulus och så småningom får de ett självständigt uppdrag. Timotheos som är med i Korinth träffar vi senare i Nya Testamentet som pastor och församlingsledare. Priscilla och Aquila blir missionärer precis som Paulus.
Reflektion
Det hör till en herdetjänst att hjälpa människor in i sina kallelser. En församlingsledare ska vare en blandning av en far och en tränare. En bra pappas önskan är att barnen ska nå längre. En bra tränare främjar teamarbete och utvecklar potentialen. Jesus själv investerade under sin aktiva tjänst här på jorden mera tid i lärjungaträning än i någonting annat.
Vers 22–23
Paulus besöker församlingarna och på det här sättet avslutar han den andra och börjar på den tredje missionsresan. Han höll kontakt med de troende i de olika församlingarna via brev, besök och förbönstjänst.
Reflektion
Låt oss inspireras av Paulus att ta hand om varandra med besök, med förbön, via brev och e-post.
Vers 24–28
Paulus lämnade Priscilla och Aquila i Efesos. Där träffade de en annan predikant, Apollos. Han predikade för judarna vem Jesus är, precis som Paulus, men han visste inte så mycket om vad Jesus hade gjort, betydelsen av Jesu försoningsverk på korset för oss. Han kände bara till Johannes omvändelsedop. Priscilla och Aquila förklarade grundligare Guds väg för honom.
Han tog emot deras undervisning och blev en ännu bättre predikant och en stor hjälp i de nya församlingarna. Han reste till de områden i Achaia, bl.a. Korinth, som Paulus precis hade lämnat och fortsatte bygga Guds Rike. Paulus skriver till korinthierna: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” (1 Kor. 3:6).
Reflektion
Bibeln introducerar Apollos som en lärd man som är mycket kunnig i Skriften.
Även om Apollos redan är en bra predikant och mycket kunnig, så finns det mer för honom. I stället för att försvara sin kunskap och kunnighet så lyssnar han till Priscilla och Aquila. Han vill ha mer av Gud. Han vill förstå Jesu försoningsväg ännu bättre.
I Jak 4: 6b står: ”Den ödmjuke ger Gud nåd”. Apollos bli ett ännu bättre redskap för vår Herre. Förutsättningen är ödmjukhet och insikten att man kan lära mera av Jesus, hans karaktär och hans väsen.
Låt oss vara hungriga efter mera av Herren. Låt oss förstå att vi kan öka vår kunskap om Jesus och hans verk i våra liv så att vi blir ännu starkare i Herren.
------------
1. Mera om Jesus, Gud, mig lär,
mer av Hans nåd min längtan är.
Mer av Hans kärlek hjärtat giv,
mer av Hans kraft i vardagsliv.
Mer, mera av Jesus,
mer, mera av Jesus!
Mer av Hans kärlek hjärtat giv,
mer av Hans kraft i vardagsliv.
2. Mera om Jesus! O min Gud,
lär mig förstå Hans helga bud.
Helige Ande, lär mig se,
mer av vad Jesus har att ge.
3. Mera om Jesus, ständigt mer,
tills jag för evigt Honom ser
och med de heliga en gång
evigt får sjunga Lammets sång.
Text: E E Hewitt 1887, V Witting 1895 Musik: J R Sweney 1887
Predikan 10 maj
Vi är fortfarande med Paulus och hans medarbetare vid deras andra missionsresa, ca år 50 efter Kristus. Paulus föredrog för evangeliets spridning stora städer. Han har precis lämnat Athen och är nu i Korinth.
Korinth, belägen mellan Egeiska havet i öster och Joniska havet i väster med två hamnar, var vid Paulus tid med ca 50 000 invånare en av romarrikets stora städer och huvudstad för den romerska provinsen Achaia. Korinth hade bland mycket annat två teatrar; en av dem rymde 18 000 åskådare.
En stor del av befolkningen var frigivna slavar från Rom. Staden pulserade av liv, med mycket handel och hantverk. Konkurrens, men också lyxliv och omoraliska seder präglade människorna. Korinth hade tempel för Afrodite, Poseidon och andra avgudar, med över 1000 tempelprostituerade.
Vers 1–3
Paulus träffade ett judiskt par, mannen Aquila och hans hustru Priscilla. De hade varit tvungna att lämna Rom p.g.a. kejsaren Claudius antijudiska befallning. Kejsaren ville inte ha några judar i Rom. De var tältmakare, samma yrke som Paulus hade. Han stannade hos dem och jobbade också tillsammans med dem i deras företag.
I många kyrkliga och frikyrkliga sammanhang betonar man vikten av att lämna sitt världsliga yrke när det gäller att tjäna Gud som predikant. Då är föredömena i Bibeln t ex Petrus, Johannes och Andreas som lämnade sina nät, sitt fiskeyrke, för att följa Jesus. Paulus visar här att ett världsligt yrke inte alls innebär ett hinder för att följa Guds kallelse som predikant om man prioriterar rätt.
Ett kyrkohistoriskt exempel är den pietistiska väckelsen bland den fattiga landsbygdsbefolkningen i de baltiska länderna Estland och Lettland under 1700-talet. Under den tiden förlorade Sverige detta område till Ryssland. Den baltiska lantbefolkningen, de flesta av dem livegna bönder, var fortfarande fast i hedendomen. Kristendomen, även Reformationen, hade bara nått dem i formell bemärkelse, om överhuvudtaget.
Att lantbefolkningen levde så fattigt, socialt men främst andligt, nådde herrnhutarna, en missionerande väckelserörelse från Tyskland med ursprung i dagens Tjeckien. De kom till Baltikum som hantverkare, lärare och läkare. Deras positiva rykte om gedigna yrkeskunskaper gjorde att områdets adel var välvilligt inställd till dem. De byggde hus, etablerade skolor och predikade samtidigt Evangeliet till de livegna bönderna.
Bara ett namn som exempel, Christian David, som var en skicklig timmerman men också predikant, själavinnare och församlingsbyggare. Han var den förste som lärde sig lettiska för att nå de här människorna.
Det finns mycket mera att berätta om honom och om herrnhutarna. Kanske har vi vid nästa kyrkkaffe inom en inte alltför lång framtid tillfälle att berätta om trons hjältar som Christian David.
Vers 4–11
Paulus missionsstrategi var att alltid först kontakta de lokala judarna. Detta gjorde han också här i Korinth. För judarna predikade han i deras synagoga: Vem Jesus är: Messias, Kristus och världens Frälsare.
Där mötte Paulus förr eller senare motstånd. Samtidigt kom alltid folk till tro på Jesus, vanligtvis judar och hedningar. De hedningarna kallades för de gudfruktiga, för de stod den judiska tron nära utan att de hade konverterat till judendomen.
Paulus tog alla de nyomvända Jesustroende till ett annat ställe, för att koncentrera sig helt på att predika Guds ord åt hedningarna.
Vers 8 berättar att även Crispus, synagogans föreståndare (ordförande), hade kommit till tro på Jesus, tillsammans med många andra korinthier.
För hedningarna predikade Paulus med betoning på: Vad Jesus har gjort för dem, för oss, på korset och vilka konsekvenser Jesu kärlek, död och uppståndelse har för dem och för oss. Alla hans brev i Nya Testamentet vittnar om detta, bland dem också de båda Korinthierbreven som han några år senare skrev från Efesos.
Verserna 9–10 berättar att Gud gillade Paulus arbete i Korinth. Han får ett tilltal från Gud om Guds beskydd och att Gud hade ett stort folk i Korinth.
Paulus stannade i Korinth i 1½ år. Bara i Efesos stannade han längre.
Folket i Korinth såg inte så fromt ut från början, de stolta korinthierna, upptagna med att konkurrera med varandra, upptagna med sina karriärer, med materialism, avgudadyrkan och sexuella utsvävningar. Det såg säkert hopplöst ut från början, men Paulus visste vem han trodde på och Gud var med honom. Resten är kyrkohistoria.
Vers 12–17
Verserna 12–17 handlar om motstånd mot Paulus och hans medarbetare för att stoppa spridningen av Guds Rike, men fienden misslyckas helt.
Gud hade ju lovat i vers 10: ”Jag är med dig, och ingen ska angripa dig och göra dig något ont.” Tack och lov, Gud håller sina löften!
Reflektion
Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. (Gal 2: 19b – 20)
Paulus radikala Jesusefterföljelse, hans radikala förebild för de nyfrälsta, hans effektiva lärjungaträning gav om och om de önskade resultaten. Gud var vid hans sida.
Paulus hade kunnat bekvämt vila i frälsningen av bara nåd, men han var medveten om att han hade ett uppdrag, att förkunna Guds ord för sin generation.
Är vårt ”jag” också korsfäst med Kristus? Är vi beroende av Kristus eller klarar vi oss ganska bra på egen hand? Håller vi den första kärleken brinnande?
Har inte också vi ett ansvar för vår generation?
Väntar inte Herren varje dag på oss? Jesus bor i ditt och mitt hjärta, men låter vi inte honom för många gångar vara ensam där?
Vers 18–21
Nu är Paulus på resande fot igen. Det går lite i sicksackkurs.
Han är en jude åt judarna, han tar del i deras seder, rakar sitt huvud och hade avlagt ett löfte. Vi vet med säkerhet att det för Paulus inte var en sak som var viktig för frälsningen, utan mera ett sätt att nå judiska människor.
Det gäller att möta människor i deras värld.
Först reser Paulus tillsammans med paret som han träffade i början av kapitel 18. Priscilla och Aquila har blivit hans medarbetare. De flesta av Paulus medarbetare börjar med Paulus och så småningom får de ett självständigt uppdrag. Timotheos som är med i Korinth träffar vi senare i Nya Testamentet som pastor och församlingsledare. Priscilla och Aquila blir missionärer precis som Paulus.
Reflektion
Det hör till en herdetjänst att hjälpa människor in i sina kallelser. En församlingsledare ska vare en blandning av en far och en tränare. En bra pappas önskan är att barnen ska nå längre. En bra tränare främjar teamarbete och utvecklar potentialen. Jesus själv investerade under sin aktiva tjänst här på jorden mera tid i lärjungaträning än i någonting annat.
Vers 22–23
Paulus besöker församlingarna och på det här sättet avslutar han den andra och börjar på den tredje missionsresan. Han höll kontakt med de troende i de olika församlingarna via brev, besök och förbönstjänst.
Reflektion
Låt oss inspireras av Paulus att ta hand om varandra med besök, med förbön, via brev och e-post.
Vers 24–28
Paulus lämnade Priscilla och Aquila i Efesos. Där träffade de en annan predikant, Apollos. Han predikade för judarna vem Jesus är, precis som Paulus, men han visste inte så mycket om vad Jesus hade gjort, betydelsen av Jesu försoningsverk på korset för oss. Han kände bara till Johannes omvändelsedop. Priscilla och Aquila förklarade grundligare Guds väg för honom.
Han tog emot deras undervisning och blev en ännu bättre predikant och en stor hjälp i de nya församlingarna. Han reste till de områden i Achaia, bl.a. Korinth, som Paulus precis hade lämnat och fortsatte bygga Guds Rike. Paulus skriver till korinthierna: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” (1 Kor. 3:6).
Reflektion
Bibeln introducerar Apollos som en lärd man som är mycket kunnig i Skriften.
Även om Apollos redan är en bra predikant och mycket kunnig, så finns det mer för honom. I stället för att försvara sin kunskap och kunnighet så lyssnar han till Priscilla och Aquila. Han vill ha mer av Gud. Han vill förstå Jesu försoningsväg ännu bättre.
I Jak 4: 6b står: ”Den ödmjuke ger Gud nåd”. Apollos bli ett ännu bättre redskap för vår Herre. Förutsättningen är ödmjukhet och insikten att man kan lära mera av Jesus, hans karaktär och hans väsen.
Låt oss vara hungriga efter mera av Herren. Låt oss förstå att vi kan öka vår kunskap om Jesus och hans verk i våra liv så att vi blir ännu starkare i Herren.
------------
1. Mera om Jesus, Gud, mig lär,
mer av Hans nåd min längtan är.
Mer av Hans kärlek hjärtat giv,
mer av Hans kraft i vardagsliv.
Mer, mera av Jesus,
mer, mera av Jesus!
Mer av Hans kärlek hjärtat giv,
mer av Hans kraft i vardagsliv.
2. Mera om Jesus! O min Gud,
lär mig förstå Hans helga bud.
Helige Ande, lär mig se,
mer av vad Jesus har att ge.
3. Mera om Jesus, ständigt mer,
tills jag för evigt Honom ser
och med de heliga en gång
evigt får sjunga Lammets sång.
Text: E E Hewitt 1887, V Witting 1895 Musik: J R Sweney 1887