Apostlagärningarna kap 20
Nu ska jag göra något jag aldrig tidigare gjort. Jag ska försöka återge den predikan jag höll på friluftsgudstjänsten i söndags. Problemet är att jag nästan aldrig predikar utifrån minnesanteckningar. Istället går jag nästan alltid på inspiration utifrån det budskap som lagts på mitt hjärta. Så även i det här fallet. Du kommer med andra ord inte att få hela predikan. Det blir snarare en sammanfattning, lite stolpar och tankar för ditt eget studium av texten som var hämtad från Apg 20:17-38. Det handlar om Paulus möte och avskedstal till de äldste, herdarna för församlingen i Efesos. Han är här ivrig att hinna komma till Jerusalem till pingst för att överlämna en penninggåva till församlingen där, men vill först träffa de äldste från Efesos. För att inte bli uppehållen i staden skickar han bud om att möte dem i en närliggande hamnstad, Miletos. Personligen upplever jag det som en av de mest gripande berättelserna i Nya Testamentet. Här möter vi Paulus nöd och hjärta för församlingens medlemmar, hjorden, och hans vånda inför framtiden, inte för sin egen del, utan för vad som ska hända när han lämnar över ansvaret på det lokala ledarskapet. Jag lägger in texten nedan men ger först lite bakgrundsfakta om just staden Efesus, som kom att bli mycket betydelsefull för det första århundradets kristenhet. Efesus som låg vid nuvarande Turkiets västra kust var en av Romarrikets största städer med kanske uppåt 400 000 invånare. Det var alltså en internationell stad, ett handelscentrum med rikt kulturliv. Här fanns bland annat en teaterarena med plats för 25 000 åskådare, en konserthall, ett universitet. Och kanske framförallt, här fanns den berömda turistmagneten Artemistemplet, ett av världens sju underverk. Staden var alltså en välkänd religiös stad med ett hopkok av alla möjliga andliga rörelser. Här fanns andedyrkan, svartkonst, magi och som sagt dyrkan av Artemis/Diana. Hit hade Paulus länge velat komma och när han väl var på plats med sitt team blev det en stor framgång för evangeliet men också stort motstånd. Här stannade han i hela tre år, längre än på någon annan plats. Det som föregår händelsen i vår text i Apg 20 är upploppet i staden som vi kan läsa om i kapitel 19. Apostlateamet med Paulus i spetsen hade som sagt haft mycket stor framgång, många människor hade tagit emot evangeliet. Så pass många att näringslivets inkomster tack vare Artemistemplet var hotat. Efter att oroligheterna lagts sig lämnar Paulus Efesos. Efter en tid på resande fot med besök i bl a Grekland och Makedonien beger han sig på väg mot Jerusalem och väljer då som sagt att först träffa församlingsledarna. Här följer texten, Apg 20:17-38: (Svenska Folkbibeln) Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus. Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium. Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod, för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan. Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar. Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta." När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet. Några kommentarer: Här finner ett budskap för varje kristen församling i alla tider, fler viktiga sanningar om vad församlingen är, hur den ska ledas och inte minst vilka faror som finns.
Vi ser också Paulus hjärta:
Församlingen i Efesos blev som sagt mycket betydelsefull inom de närmaste årtiondena. När Jerusalem föll år 70 och församlingen där splittrades åt alla möjliga håll, räddade av den helige Ande, kom just Efesus att bli Apostlatiden kristna centrum. Paulus två brev till Timoteus, hans sista brev, skrevs efter att han gett Timoteus uppdraget styra upp problem som hade uppstått med villoläror i Efesus. Här bosatte sig också aposteln Johannes som blev en av församlingen ledare. Även Jesu mor Maria bodde här. Det var ju Johannes som Jesus gav uppdraget att ta hand om henne. Församlingen i Efesos fick också en direkt hälsning från Jesus, vilket vi läser om i Uppenbarelsebokens kapitel 2. Vid den tiden är samtliga apostlar, även Lukas som skrev Apostlagärningarna, döda, avrättade för sin tro på Jesus. När Johannes, den ende som dog en naturlig död, tecknar ner sin syn har det troligen gått 2-3 decennier efter att Paulus tjänade församlingen som han själv ”startat”. Jesus berömmer Efesos på flera sätt. Att de har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, att de varit uthålliga och uthärdat mycket för hans namns skull utan att tröttna. ”Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om inte, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake ifrån dig.” Mycket allvarliga och rannsakande ord, eller hur? Överlevnad är med andra ord ingen självklarhet för den lokala församlingen. Å andra sidan kan Jesu väckande ord ge oss kraft och inspiration att ännu mer söka Herren, hans vilja för våra egna liv och för hela Guds folk i vårt land och för vår egen församling. Låt oss tillsammans bedja och ropa till Gud om nåd, förbarmande och hjälp! Herre, vår himmelske Fader, allsmäktige Gud, vi ber i Jesus namn om förlåtelse för våra synder, att vi så många gånger är trolösa och olydiga mot dig och ditt Ord. Förlåt oss att vi så ofta brister i kärlek till både dig själv och till våra syskon och medmänniskor. Herre, förlåt oss och hjälp oss att älska dig ännu mer och att samtidigt öppna våra hjärtan för varandra. Hjälp oss också att vara vakna inför din tillkommelse. Herre, du som har sagt att den som håller ut till slutet ska bli frälst. Hjälp mig och oss alla att troget hålla fast vid dig, att älska dig i tacksamhet för allt du har gjort och gör för oss. Amen, kom Herre Jesus. Till sist: Vi lever i en på många sätt svår tid, men glöm inte att Jesus Kristus är den samme, igår, idag och i evighet. Och han har lovat att alltid vara med oss. Så frukta inte! ”Jag är med er alla dagar intill tidens ände.” Per-Åke Hultberg |