Apostlagärningarna kap 21
28 juni 2020 Vi har kommit till kapitel 21 i vår vandring genom Apostlagärningarna. Paulus befinner sig på sin tredje resa som han vill avsluta genom att resa till Jerusalem via Grekland. Han har med sig hjälp som samlats in från församlingarna i Mindre Asien och Grekland till församlingen i Jerusalem. Detta nämns faktiskt inte i Apg men vi kan läsa om det i Romarbrevet (Rom 15:25-28; se även 2 Kor kap 8 och 9). I Grekland får han dock vända tillbaka då man förbereder ett attentat mot honom. Vi möter Paulus när han och hans reskamrater tagit avsked från ledarna i Efesos och hoppar på båten till Israel (Apg 20:17-38). Inför denna resa kände Paulus en viss osäkerhet då han förstått att det kommer att bli svårt i Jerusalem (Apg 20:23; Rom 15:30-31). Jag kommer att belysa två saker vi läser om i detta kapitel (21) av Apg; först profetiska tilltal en kristen kan få utifrån verserna 3-16 och sedan påhopp och falska anklagelser en kristen kan råka ut för utifrån verserna 27-30. Profetiska tilltal Innan Paulus och hans vänner kommer till Cesarea, vilken är deras slutstation på båtresan, mellanlandar de i Tyrus och besöker där några troende. Paulus blir då varnad för att åka till Jerusalem (v. 4 -5). ”Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara till Jerusalem. Men när dagarna gått, bröt vi upp och fortsatte resan.” Jaha…? Fortsätter Paulus trots varningen? Tar han ingen notis om den? ... Nej, det verkar inte så. Väl framme i Cesarea talar en erkänd profet om för honom att han kommer att bli fängslad i Jerusalem (v. 11-14). (Vi har mött denne profet, Agabus, redan i kap 11.) Inte heller denna gång tar Paulus vara på varningen utan fortsätter. Hur ska vi förstå detta? Det finns som jag ser det två möjligheter att se på detta och jag är faktiskt osäker på vilken som är bäst. Bägge har ändå något att lära oss. 1) Paulus kan ha gjort fel. Varningen i v. 4 säger att han blev varnad ”genom Anden”, och profetian i v. 11 är extremt tydlig. Vi tänker sällan att den store aposteln Paulus är en vanlig människa, som likt oss andra även han vandrar i tro och ibland får treva sig fram. Tro’t eller ej, men den store aposteln Paulus är faktiskt en vanlig människa som likt oss andra kan göra misstag. Även Paulus får kämpa med synden i sig, med sitt eget uppror mot Gud och mot sin egen olydnad emot det Gud säger. Ingen människa gör alltid rätt, inte ens de vi ser upp till och har som förebilder. Detta är en tröst för oss, en uppmuntran. Trots att även våra hjältar ibland gör fel verkar Gud genom dem. Trots att även våra hjältar ibland gör fel gör Gud ändå stora saker genom dem. Det beror inte på att våra hjältar är speciella utan på att den Gud de tror på är speciell; han älskar dem och reser dem upp. Så är det även med oss; den Gud vi tror på är speciell som älskar oss och reser oss upp. Den Gud våra hjältar tror på går med dem och delar både glädje och sorg med dem. Den Gud vi tror på går med oss och delar både glädje och sorg med oss. Den Gud våra hjältar tror på lämnar dem inte i sticket. Den Gud vi tror på lämnar inte oss i sticket heller. Om Paulus denna gång gör fel och inte lyssnar på Anden ser vi ändå att Gud är med honom. Han blir fånge och förs i bojor till romerska höjdare. Trots den situation han befinner sig i misströstar han inte därför att han vet han att Gud är med honom. Så kan även vi tänka, Jesus säger ju: Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. (Joh. 10:11) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver." (Luk. 15:4-7) 2) Profetiska tilltal måste prövas. Den andra möjligheten är inte att Paulus gör fel utan att han prövar de profetiska tilltal han får. Han vet att profetior ska prövas och har 6-7 år tidigare skrivit till församlingen i Tessaloniki om just detta: ”Förakta inga profetior men pröva allt, behåll det goda” (1 Tess 5:20-21). Alla tilltal en människa får måste prövas, dels mot det skrivna Gudsordet och dels mot andra insikter man kan ha i frågan. I fallet vi läser om här i Apg. är det fråga om att de som kommer med det profetiska tilltalet förstår det som en varning medan Paulus inte ser det på det sättet. Han ser det istället som att Gud förbereder honom på vad som kommer att hända så att han med tillförsikt och förtröstan på Herren kan möta det. Paulus har fler insikter om denna resa och då en annan förståelse än vad de som profeterar har. ”Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. (Apg 20:22) ”Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista?" ... När han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: 'Ske Herrens vilja.' ” (Apg 21:13-14) Paulus prövar de ord han får mot det han redan har om resan och ser då att profetorden inte håller. Kanske är det istället de som är omkring Paulus som behöver förberedas på vad som kommer att hända? Om du får ett profetiskt tilltal kan det betyda att:
Ta det lugnt och pröva det som sägs, ha lite is i magen. Det är inte säkert det som sägs faktiskt kommer från Gud. Den som uttalar det profetiska ordet kan ha tagit fel och ordet inte kommer från Gud. Även om det är från Gud behöver inte den som säger det profetiska ordet förstå det på samma sätt som du (som vi ser i Paulus möte här i kapitlet). Ge även ordet tid, kanske behöver det växa i dig innan det kan bli verklighet. Om du efter prövning tror det kommer från Gud så agera på det och se vad Gud har i beredskap. Vi har en Gud som går med oss. Identitet Paulus blir anklagad på falska grunder. Det har spridits ett falskt rykte om att Paulus predikar att man ska bryta med Mose (Apg 21:21). Detta är helt fel. Paulus har aldrig sagt något sådant utan endast att icke-judar som tror på Jesus inte behöver hålla de religiösa regler judar gör. (Galaterbrevet handlar om detta.) Han blir även anklagad för att tagit en icke-jude in på tempelplatsen (Apg 21:28-29), något som heller inte är sant. Tempelplatsen var helig mark som endast judar fick beträda. Detta var något som även de romerska myndigheterna respekterade och lät det judiska ledarskapet helt sköta tempelområdet. Hur hanterar Paulus dessa falska anklagelser? Vi ser en del av hans inställning i hans avskedstal till ledarna från Efesos innan han far iväg. (Apg 20:22-24) "Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium." Paulus har sett att något annat faktiskt är mer värt än det egna livet – Jesus Kristus. Människor vill något med sina liv. Det finns saker man gör, man värdesätter, man kämpar för etc. Låt oss läsa några ord från en som var mycket framgångsrik i det han gjorde. Han var kung över sitt land i många år. Han var ansedd som den visaste i sin tid och landet blev mycket välmående. Senare i livet ser han tillbaka på allt han åstadkommit och skriver om detta. Jag talar om Salomo. Vi hoppar in i ett avsnitt då han talar om sina bedrifter som kung och statsbyggare. Man kan jämföra hans reflektioner med en framgångsrik företagsledare som ser tillbaka på hur han har utvecklat företaget genom åren och sett hur det har vuxit och att hans beslut varit både drivande och avgörande för framgången. Pred 2: 4-12 Ja, vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? (Matt 16:26; Mark 8:36; Luk 9:25). Eller som Petrus säger till Jesus: Till vem skulle vi gå? Du har ju det eviga livets ord. (Joh 6:68) Paulus var före sin omvändelse en mycket ansedd ledare i Jerusalem. Han var mycket välutbildad, mycket respekterad och eftertraktad. Han hade inga problem att få jobb, han kunde välja vilka jobb han åtog sig. Men allt detta bleknar då han möter Kristus. Vi läser vad han säger om detta. Fil 3:7-14, 20 Paulus ser fram mot det som väntar. Det som driver Paulus är hans självförståelse. Han ser sig själv som tillhörande Kristus och framtiden. Paulus ser sig som att han hör hemma i det som kommer och längtar till det Gud har förberett åt de som tror. Så kan även vi tänka. Vi får se oss som att vi tillhör Kristus och det rike som kommer. Vi får se fram emot målet, mot den dag då Herren återupprättar allt och Guds Rike blir verklighet. Upp 21:1-4 ---- Magnus Johansson |