|
Prövningarna vittnar om äktheten i vår tro
Predikan med utgångspunkt i Job. 31 januari 2021. Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. [...] Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. (Jak 1:2-3,12) I dagens textläsning får vi lära känna Job. En del av er känner till honom sedan tidigare, för andra är han en ny bekantskap. I Jobs första kapitel får vi höra lite om vem Job är - och det andliga skeende han får vara delaktig i. Redan det är sprängfyllt med viktig kunskap om Gud och vem Han är, och vilka vi - som Hans lärjungar - blir i relation till Honom. Den korta introduktionen förtäljer att Job var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda. Han var också en man med stor makt och rikedom, i form av stora ägor och boskap. Så han var en man som hade det bra ställt med Gud, och som levde väl, helt enkelt. Det dröjer dock inte länge innan intrigerna börjar. Och jag säger intriger, därför att jag tycker att det är fascinerande det som nu sker. Vi inbjuds till att ta del av en pågående dialog mellan Herren, d.v.s. Gud själv, och Åklagaren - som representerar Satan, den onde. Där Åklagaren övertalar Herren om att låta Job genomgå ett antal mycket svåra prövningar. Satan utmanar Gud och begär att han utelämnar sin tjänare Job till att prövas i enlighet med hans önskan. Det här leder fram till Jobs första prövning, när han förlorar både söner, döttrar, hus och boskap. Och det intressanta är att det tycks vara Gud som initierar dialogen. Då sade Herren till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." Det upplevs nästan som att Gud skryter rentav. "Har du sett till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som fruktar Gud och undviker det onda som han. Och han är min tjänare." (omskrivning) Wow, känner jag. Vilken ära att få bli omtalad av Gud på det sättet. Vilken vördnad Gud visar sin tjänare, Job. Tänk om jag skulle kunna få stå så nära Gud, att Han talade så om mig. Men Satan är inte imponerad. Magstarkt nog ifrågasätter Han universums skapare, och kräver mer. Han svarar Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." Så Satan ber Gud att med sin allsmäktiga hand beröva Job de rikedomar och välsignelser han hitintills blivit given av Gud. Och Gud svarar. Han säger till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från Herrens ansikte. (Job 1:8-12) Därefter följer scenen där Job utsätts för dessa prövningar. Under loppet av en dag förlorar Job allt han äger. Och Jobs reaktion låter höra sig. Han är inte oberörd av det som sker, det som hans Gud låter utsätta honom för. Han river sönder sin mantel. Han rakar sitt huvud och faller ner på marken. Men han faller inte rakt ner i en mörk avgrund, som man skulle kunna tro, även om det till stora delar tycks kännas så för honom. Han faller ner och tillber sin Herre. Och säger "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!" Jag är övertygad om att det är med ömhet som Herren betraktar denna scen som utspelar sig framför Hans ögon. Att det är med ömsinta ögon Herren ser på sin tjänare Job när han genomlider dessa förluster. Och att det är med varma slag Hans ömma Fadershjärta bultar när Han hör Jobs enträgna, kämpande ord som han med bruten stämma får fram när han faller till marken, rakt i famnen på sin Fader. (Job 1:20-22) Det är inga ångande förbannelser som stiger upp mot himlen från Jobs läppar. Det är tillbedjan och lovprisning. Den första prövningen visar Job att han består och övervinner. Job står stadigt i sanningen och syndar inte mot Gud. Satan är dock inte sen med att begära att få se Job prövas igen (kap 2 Job). Gud tillåter även en andra prövning, men bara om Satan skonar hans liv. Gud är även här tydlig med att det finns en gräns för vad mörkret kan göra. Gud känner sin tjänare Job och vet att Satan inte kan beröva honom sitt liv. Gud tänker inte heller låta honom få göra det. Gud är en nitälskande Gud och vet att kärleken i deras relation är levande. Satan kan och får inte komma i vägen för deras kärlek och förtrolighet. Allt Job äger är yttre ting och Gud vet att i djupet av deras relation vilar en fast grund dem emellan som är rotad i kärleken. Kärleken är stark och tål att prövas. Satans verk och makt ska visa sig komma om intet. Det är inte en makt såsom kärleken är. Satan, du har missat poängen, säger Job och Gud, i kör. Du tror att det här handlar om yttre banala ting, såsom hus, hem, boskap och ägor. Du tror att det här handlar om värden såsom vänner, släkt och familj. Du tror att det handlar om kropp, liv och hälsa, om yttre tecken på värdighet och makt. Om de många gåvor och välsignelser Gud skänkt sin tjänare att förvalta. Men oj vad du går bet. Du har missat hela poängen. Du kan ta ifrån oss allt det där - känn dig fri att ta vad du vill! Men - det vi två delar, jag och min tjänare Job - det kan du aldrig någonsin ta ifrån oss. Jag har sällan sett och hört en kärlekshistoria så vacker och skön som denna. Och jag slås om och om igen av ömheten i Guds blick när hans ögon vilar på sin tjänare Job och stilla iakttar hans reaktion på dessa skeenden som Herren och Satan tillsammans kommit överens om. Den ömma blicken vilade även på Kristus, under de lidanden Han fick genomgå. Det var om Honom Fadern sade "Detta är min älskade Son." Det djupaste gensvaret på prövningar och lidande finns i Kristus Jesus, att Han har dött och uppstått för att vi ska kunna leva tillsammans med Honom i varm och kärleksfull gemenskap. Han vet vad det är att lida, och därför kan Han vara med oss, och vi med honom, när vi känner oss förvirrade och rådlösa och vill hålla fast vid vår tro på Gud. Inte minst när människor i vår omgivning sviker, ljuger eller förtalar. "[Anklagaren] lät Job drabbas av varbölder från huvud till fot. Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen. Hans hustru sade till honom: »Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!« Han svarade henne: »Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?« — Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar." (Job 2:7-10) På Jobs kropp uppstår vätskande sår. Inte bara detta plågar honom utan även att hans nära och kära sviker honom. Det kanske ni också varit med om. I Jobs fall är det hustrun som sviker. Även Jobs vänner sviker. De figurerar till och från genom hela boken, och kommer till synes för att trösta honom, men deras budskap visar sig vara något annat. Kanske känner de sin egen religiösa trygghet hotad? De säger att han måste ha syndat för att förtjäna att bli straffad så av Gud. De anklagar och dömer ut honom, den ene värre än den andre. Men Job vidhåller hela tiden att lidandet verkligen är oförtjänt. Vad som är mer är att Gud visar sin kärlek till Job genom att, genom prövningarna, låta vittna om deras ömsesidiga lojalitet, som består och har sin grund långt bortom Satans försök att infiltrera. Satan tvingas, i sin enfald, bevittna djupet av denna nära och ömsinta relation Herren och Job delar. Och jag är säker på att Satan flyr i fruktan för det han ser. Det är något honom alltför mäktigt och ljust, alltför starkt och värdigt. När allt skalats av lyser en stilla låga av ljus. Och mörkret skyr ljuset. Och ljuset lyser starkt med sin stilla närvaro. Gud låter skala av allt oväsentligt för att bara kärnan ska finnas kvar. Kärnan i allt, mitt i det stora vakuum universum omfattar. Det allra dyrbaraste, den gyllene tråd av Kristus som genomsyrar våra hjärtan. Det är den kärnan Job talar om när han i det tjugotredje kapitlet säger "Han vet vilken väg jag har vandrat. Prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld." (Job 23:10) Det är med tillit och hängivenhet som han talar om sin Gud. Låt oss ta Job som föredöme här. Att skala av är av allra största vikt när det finns många oväsentligheter som skymmer sikten och urvattnar Guds kraft och sälta i våra liv. Många gånger varken ser vi eller förstår vad det är för ting och företeelser som stjäl våra själars kraft, och vilseleder våra hjärtan. Vi har alla gått vilse som får, och gått miste om härligheten från Gud (Jes 53:6, Rom 3:23). Men, vi skall inte frukta något ont. Ty Hans käpp och stav är med oss, och Han leder oss på rätta vägar för sitt namns skull. Liksom för Job, dukar Herren för oss ett bord i våra ovänner åsyn. Och det, mina vänner, är en måltid som mättar. (Ps 23:1-6) Vi är kallade att följa Honom. Kristus, den Gode Herden. Och Han har gjort det tydligt att det lärljungaskapet inte är något att ta lätt på. Han har förklarat för oss att den gemenskapen kommer att stå oss dyrt, i mänskliga valörer mätt. Jesus manar oss upprepade gånger till att skala av, att lämna allt och följa Honom. Han tydliggör motsatsförhållandet mellan att klamra sig fast vid oväsentligheter och att leva i nära lärljungaskap med Honom. Han informerar oss också om de konsekvenser som realiseras om vi väljer att gå i Hans namn. Som att alla kommer att hata oss för Hans namns skull. Att en tjänare inte är förmer än sin Herre. "Det står ju skrivet:"För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår". Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom Honom som har älskat oss." (Rom 8) Mycket handlar alltså om att sortera ut och välja varsamt vad vi låter fylla våra liv med. Att beräkna kostnaden för de saker vi ger oss in i. Och att med tacksamhet ta emot de prövningar Gud låter oss utsättas för, för vår glädjes och Hans äras skull. "Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning. [...] Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. (1 Petr 1:3-9, 13-14) Vi gissar att ni precis som vi, genomgått prövningar av olika slag i livet. Kanske är ni mitt i en sådan period nu, eller så var det kanske en bra bit tillbaka i tiden. Eller så är det för er som för oss, att ni ganska nyligen tagit er igenom en omgång prövningar. Oavsett, väntar nya prövningar runt hörnet, och Gud vill hjälpa oss att tackla dem på bästa sätt. När vi ropar på hjälp, inte förstår varför saker händer och det finns en påtaglig smärta i själ och kropp, kan det många gånger kännas som svårast. Varför Gud? Varför händer det här mig? Det är exempel på situationer då Gud bär oss. "Fotspår i sanden" har ni kanske hört talas om. Det är en text som handlar om en person som går med Jesus vid stranden. Jag väljer att dela något från den texten: "När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig." Job övergav inte Gud, utan strävade hela tiden efter att förstå relationen till Gud, trots lidandet, sorgen och svårigheterna. Visst protesterade han, men det är inte samma sak som att förbanna. Även Jesus bad att få slippa kalken han blivit tilldelad av Fadern. Klagan och tillbedjan går att förena. Vånda, ensamhet, frågor, förvirring och ovisshet behöver inte utesluta tro. Prövningar och lidande är något som i kärleken från Gud formar oss. Räkna med Gud när prövningar och lidande står vid din dörr! Han går med och det finns inget som kan skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus (Rom 8:31-39). Gud hjälper oss i vår svaghet och prövar oss inte över vår förmåga: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över er förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den." (1 Kor 10:13) I slutet skänker Gud Job på nytt sådant han förlorat i prövningarna. Man kan säga att Job har återfått sin ursprungliga position i yttre ting räknat, men i mötet med Gud har hans tro nått ett nytt djup, som innebär att han aldrig riktigt kan återgå till den han var innan. Prövningarna har format honom, och han är inte den han en gång var. Utöver att prövningarna vittnar om äktheten i vår tro, leder de oss in i en större förtrolighet med Gud. "Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare. Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet." (1 Petr 4:12-16) Astrid & Johannes Widarsson BIBELTEXTER Jak 1:2-3,12 "Räkna det som er största glädje" 1 Petr 1:3-9,13-14 "Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld" 1 Kor 10:13 "När Gud sänder prövningen visar han er också en utväg" 1 Petr 4:12-16 "Var inte förvånade över den eld ni måste genomgå" "Om någon får lida för att han är kristen [...] skall han prisa Gud för det namnet" Rom 8:31-39 "Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?" "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?" Job 1 "Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!" TEMAN * Vem Gud är * Vilka vi blir i relation till Honom * Job * Dialogen mellan Herren och Åklagaren * Jobs reaktion på prövningarna * Guds gensvar * Omgivningens svek * Kristi lidanden * En fråga om relation * Prövningar och lärjungaskap * Att lämna, följa och bli buren * Klagan, tillbedjan och växt |
|
|
