Teologisk utvidgning – Jesus som Herre och Gud!
Paulus brev till Filipperna 2:5–11 ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” Paulus betonar oerhört starkt att Jesus är Herre. Det finns där inandat i varje brev som han skrivit, men det är också lite speciellt med just titeln Herren. Kyrios fick bara användas som en hederstitel till Kejsaren i Rom. Det var kejsaren som var Herren, den allsmäktige. Men Paulus är ihärdig och kom ofta i konflikt när han skrev och sa kyrios. För att förstå lite bättre vem Jesus är och vad bibeltexterna säger måste vi se in en stund i judendomen och vad begreppet Herren står för, det som Paulus predikar. En kort text från femte Mosebok, kapitel 6 vers 4-9: ”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.” Denna text kallas Shema efter det hebreiska inledningsordet hör. Det uttalades vid Jesu tid, liksom idag, tre gånger per dag av fromma judar. Det är en av de judiska trosbekännelserna. Gud är en, Herren är en. Den grekiska texten i den översättning som traditionen säger att 70 skriftlärda översatte på 70 dagar, septuaginta så finner vi att alla de platser där Guds namn borde ha stått så står där istället kyrios. Gudsnamnet JHWH fick inte uttalas för att det ansågs så heligt att det kunde vara en fara att säga det. Guds namn är så heligt att det bara fick sägas en gång om året, på påsken, försoningsdagen, och då av översteprästen som förrättade offret i det allra heligaste. På de flesta platserna i tal och i skrift ersattes namnet med ordet adonai som i grekiskan är kyrios – Herren. När nu Paulus exempelvis i 1 Kor 8:6 skriver kyrios är det utifrån en judiskt teologiskt och kulturellt sammanhang vi kan tolka det. Låt oss nu läsa 1 Kor 8:6: ”så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till” Detta är ett monoteistiskt uttryck samma som uttrycks i Shema. En är Gud; Fadern och Herren Jesus Kristus. Och visst är det intressant att Paulus använder den judiska bekännelsen från 5 Moseboken som fromma judar utropar 3 gånger om dagen för att berätta vem Jesus är. ”så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till” När vi sjunger att Jesus är Herre då menar vi inte bara att han är den som bestämmer utan det är också vår bekännelse att Jesus är Gud, allhärskaren, Kyrios. Jesus är en del i Shema. Han säger själv ”Fadern och jag är ett” i Johannes evangelium kapitel 10 och vers 30 För att förklara hur viktig hymnen i Filipperbrevet är så fördjupar vi oss ytterligare genom att läsa en bibeltext från Jesaja 45 23 versen. "Jag svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig skall alla böja knä, alla skall svära mig trohet." Eller som svensk folkbibeln säger det: "Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed." Gud har en överhöghet till allt, något som inte delas med någon annan. I alla tider är det Gud, Herren som är den högste. Gud, Herren är en. Och alla ska falla ned på knä och uttala denna bekännelse. Så lyder texterna genom hela Bibeln från skapelseberättelsen till sista verserna i Uppenbarelseboken Vi läser nu Fil 2:5–11 igen för nu har vi bakgrunden till en del spännande tolkningar som Paulus gör. Tänk Shema, Kyrios, tänkt på det heliga gudsnamnet och tänk Guds suveränitet som den beskrivs i Jesaja 45. ”Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” Jämförelsen mellan Jesaja 45 där Gud säger helt exklusivt om sig själv att det är för honom som alla knän ska böjas och att det är till honom alla ska svära sin trohet. Men Paulus som är frimodig, menar att knän och bekännelse hör till Jesus och att det är med Gud Faderns goda minne och rekommendation det sker. Jesus är Herre, Gud Fader till ära. Vi ser här hur Paulus använder gamla testamentets texter för att visa att Jesus är något mer än människa. ”Alla, i himlen, på jorden och under jorden.” Namnet Jesus som står över alla namn. Hör hur oerhört Paulus låter sitt evangelium vara? Han jämställer det högheliga namnet på Gud som användes på påsken inför det allra heligaste i templet på en enkel snickare från en mycket liten by i norra Israel. Den Jesus som vi läser om som ödmjukt väljer en åsna och inte en stridshäst som rider in i Jerusalem är den högste. Han är Herren över allt, som allt blivit till igenom och som allt rör sig i och är till. Jesus hade Guds gestalt men valde att inte dra nytta av denna, utan blev Immanuel, Gud med oss. Den Jesus vi ser rida in i Jerusalem är jämställd med Gud, det vill säga Jesus är Gud i en människas gestalt det är svårt att tolka på något annat sätt. Ja, texten säger att Jesus, Herren över allt det skapade, den som allt blivit till igenom, valde att bli mänsklighetens tjänare. Varför kan vi inte stanna vid att Jesus, kung, Herre, Gud och upphöjd? Stannar vi här gäller inte Guds räddning för människan. Budskapet om Herren, Kyrios, måste ovillkorligen gälla även för oss andra – för alla. ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” säger Paulus i Romarbrevet. Det säger oss i och för sig bara att Gud var engagerad i Jesu död. Men lägger vi till hymnen i Filipperbrevets text så säger det något mer. Jesus som sann Gud och sann människa var ödmjuk och lydig ända in i döden på ett kors. Gud som inte delar med sig av sin upphöjda position låter nu, efter döden på ett kors, alla i himlen, på jorden, under jorden böja sina knän och bekänna att Jesus Kristus är Herre. Genom korsdöden blir vi varse vem Jesus är, han är Herren. Hör Israel, Herren din Gud är en. Det är en Gud; Fadern i vilket allt är till, en är Herren, Jesus Kristus genom vilket allt är. Det märkliga med Paulus texter är att ordet ”Gud” inte bara får betydelsen Jesus, Herren, utan det är den korsfäste Jesus som det handlar om. Det kanske är en helt ny innebörd av ordet Gud och hur det används. En del av innebörden i Filipperbrevstexten handlar inte bara om Jesus utan vem Gud är. Korsdöden är inget som görs motvilligt för att det inte fanns andra alternativ. Den Gud som utropas i Shéma, är i sitt väsen utgivande kärlek. När Gud blir människa i Jesus Kristus är det Guds sanna natur som dör på ett kors och det inte ett misstag, något ologiskt som en förnuftig Gud inte skulle göra. Det är fullt medvetet. Jesajas porträtt av den lidande tjänaren i kapitel 40-55 är också ett porträtt av Gud själv – den som lider med människorna. Ja, till och med väljer att ta människans mörker, dess skam, dess synder, dess förräderi, deras likgiltighet och fruktan på sig själv för att han älskar. Anders Dahlström |